Låt mig berätta lite om vem jag är och om min väg in i politiken. Jag växte upp strax utanför Uddevalla i en familj där samhällsengagemanget var starkt närvarande. Båda mina föräldrar var politiskt engagerade under min uppväxt, så även om jag inte ärvde mina föräldrars partifärg ärvde jag engagemanget. Jag ärvde övertygelsen att det är möjligt att med demokratins verktyg förändra det samhälle vi alla är en del av – och det till det bättre. Diskussionerna var livliga runt köksbordet och mina åsikter tog form, prövades och utvecklades. Mina föräldrar uppmuntrade mig att ta ställning och att ha egna åsikter men de krävde alltid motprestation – argument.
Som person har jag en stark integritet och en stark vilja att gå mina egna vägar i livet. Kort och gott – att forma mitt eget liv. Därför har jag alltid upprörts över system som förminskar den enskilda människan. Jag upprörs över politik som begränsar människors möjligheter att göra självständiga och individuella val. Samhället skall stödja men aldrig kväva och staten ska vara stark men begränsad. Det var därför jag blev medlem och engagerade mig i Moderata Ungdomsförbundet (MUF) som 16-åring. Moderaterna är det parti som tydligast värnar den enskilde människans rätt till självbestämmande och som ser kraften i varje individ. Moderaterna sätter människan först och systemet sist. Därför blev jag moderat.
När jag skulle börja på gymnasiet gjorde jag ett aktivt val och fann en skola som passade mina behov, men skolan fanns långt utanför Uddevallas kommungräns. Därför packade jag min väska och flyttade de dryga 30 milen från familjen utanför Uddevalla till min första egna lya – ett källarrum på knappt 10 kvadrat på Öster i Växjö. Gymnasievalet var den enskilda fråga som fick mig ta klivet in i politiken. Jag vände mig emot hur lite valfrihet som elever då gavs. För mig var det självklart att även blivande gymnasieelever måste ges möjlighet att inte enbart välja studieprogram utan också skola. Den kommunala skolan som jag var hänvisad till var på intet sätt dålig men den passade inte mig. Rätten att få välja handlar just om att få göra val utifrån sina egna preferenser och behov. Debatten om valfrihet, oavsett om debatten rör skola, sjukvård eller äldreomsorg fastnar dock ofta i frågan om driftsformer. Debatten blir för eller emot friskolor, för eller emot privatdrivna vårdcentraler och äldreboenden. Det är en skev och olycklig debatt. Debatten bör handla om kvalité framför driftsform och om att ge människor, oavsett om de är elever, patienter eller omsorgstagare alternativ och valfrihet. Mycket positivt har hänt sedan dagen då jag skulle välja gymnasieskola men mitt engagemang för valfrihet är lika stark nu som då. Ett engagemang som sannerligen också behövs då vi fortsatt ser hur vänstern i svensk politik på olika sätt försöker begränsa valfriheten och motarbeta fristående alternativ.
Mitt gymnasieval kom på flera sätt att bli mycket betydelsefullt för mig. Gymnasievalet fick mig alltså att engagera mig politiskt och betydde indirekt också mycket för min personliga utveckling. Jag flyttade hemifrån till en ny och för mig helt okänd stad där jag inte kände någon. Det var oerhört utvecklande men snabbt fann jag mig väl tillrätta och byggde en ny tillvaro. Mitt politiska engagemang växte och inför valet 2010 uppmanades jag att ställa upp som riksdagskandidat. Jag fick medlemmarnas förtroende att stå på plats nummer två på Moderaterna i Kronobergs riksdagslista. Moderaterna vann sedan också just två mandat i Kronoberg vilket innebar att jag fick den fantastiska förmånen att bli invald i Sveriges riksdag. Efter nu tre mandatperioder är jag en erfaren riksdagsledamot med såväl ett brett kontaktnät som en brett politiskt kunnande. Idag är jag ordinarie ledamot av socialutskottet och tidigare har jag också varit ledamot av miljö- och jordbruksutskottet samt EU-nämnden.
Innan jag blev invald i riksdagen hann jag bland annat med att göra lumpen, studera statsvetenskap, bo utomlands och jobba som däckmontör, servitör och markarbetare. Inom politiken har jag varit förtroendevald i både kommun och landsting och längre tillbaka också distriktsordförande i MUF. Jag har även vikarierat som partiombudsman och jobbat som politisk sekreterare på landstingsnivå.
Min fru Ellen är också från Bohuslän och efter många år i Småland kände vi 2017 att det var dags att flytta hem och komma närmare våra familjer. Inte minst för våra två söners skull. Sedan julen 2017 bor vi i Fjällbacka och vid valet 2018 blev jag invald i riksdagen för Västra Götaland Norra (Fyrbodal).
Jag är oerhört tacksam och stolt över att moderaternas medlemmar här i Fyrbodal såväl inför valet 2018 som nu inför valet i september placerade mig i topp på riksdagslistan. Jag hoppas att det stora förtroendet jag givits är ett kvitto på mitt hårda arbete för de moderata idéerna och för Fyrbodal. Jag har som målsättning att vara Fyrbodals starkaste röst i riksdagen. Under den gångna mandatperioden är landsbygdens dåliga vägar, Preemraffs möjlighet till utveckling och omställning, villkoren för yrkesfisket och vattenbruket, utvecklingen av Högskolan Väst och framtiden för Trollhättan Vänersborgs flygplats exempel på frågor jag drivit. De allvarliga problemen för människor och företag i gränsbygden som uppstod under pandemin och hur det svensk-norska liksom det nordiska samarbetet i stort kan utvecklas är en annan fråga jag engagerat mig mycket i. För att fortsatt kunna vara Fyrbodals starkaste röst i riksdagen hoppas jag på ditt förtroende och din röst den 11 september.
Följ mig på Facebook, Twitter och Instagram om du vill veta mer om vem jag är, vad jag vill och brinner för. Eller hör av dig så berättar jag mer.